Som om jag blev bönhörd.

Regnet avtog, sakta men säkert började de tunga svarta molnen på himmeln att skingras och solens varma stålar lyckades nå mitt bleka ansike. Det var skönt, samtidigt som jag inte riktigt kunde tillåta mig själv att njuta ,utan hela tiden var jag på spänn, likt en pil mot en pilbåge. När kommer solen sluta skina på mitt bleka ansikte, frågade jag mig....( läses på Lunditiska, då låter det jätteskoj! )

Det jag försöker säga är att det slutade regna och nu skiner solen, hoppas bara den fortsätter skina hela veckan ut. det vore perfekt.

Nu ska jag ut och springa. Tjoflöjt!


Kommentarer

Skicka ditt meddelande här:

Ditt namn:
Spara uppgifter?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Skriv in din bloggadress:

Ditt meddelande:

Trackback
RSS 2.0