dubbelmoral?!
jag lever i ett moraliskt kaos. fotgängare vs. cyklister.
vägen från Campus in till stan, eller från campus till skolan där jag vikar, eller varför inte vägen till bussen hem till mor och far.. Vägen med stort V är den som leder runt sjön. För att ta sig till alla ovannämnda ställen måste man eller bör man ta vägen ut med växjösjön. Denna väg som hela växjö tycks befinna sig på just när man själv är på den. om det så är morgon (på väg till östregårdskolan), eftermiddag (på väg till stan) eller på kvällen ( på väg till bussen som tar mig till Ljungby). Det moraliska dilemmat är som följer. Väljer jag att gå, för att få motion och för att jag för en gång skull inte ha särskilt bråttom, så blir jag arg på alla cyklister som tycks tro att dom äger vägen. Dessa egocentriska människor som tror att bara för att dom sitter på en cykel som går lite fortare än en fotgängare kan gå, kan cykla rakt fram utan att ta minsta hänsyn till att jag som går måste gå ute i kanten där det är geggigt och äckligt för att slippa bli påkörd och mosad. Väljer ja däremot att cykla, för att jag har bråttom eller bara är allmänt lat, då blir jag vansinnig på alla som går. Allra helst de som är ute och motionerar och går två tre stycken i bredd. Hur tänker dom? Då kommer jag där på cykel, antagligen ganska stressad, eftersom jag valt att ta cykeln istället för att gå, och måste köra slalom mellan alla jäkla fotgängare. Först är där tre tjejer som är ute och spatserar och gör detta mitt i vägen, när jag väl lyckats komma förbi dom så får jag möte av annan cyklist och måste snabbt som blixten slänga mig till höger för att komma undan en frontalkrock, när jag väl kommit in till högerkanten har det går så fort att plötsligt har jag en fotgängare med hund framför mig och jag tvingas tvärbromsa för att inte köra in i ryggen på personen.. när jag väl fått still på cykeln ska jag försöka få ny fart för att ta mig förbi igen, och givetvis får jag möte av ytterliggare ett gäng, denna gången tre killar som går mitt i vägen och inte har en tanke på att hålla sig i kanten för att låta en stressad cyklist komma fram.
När fasen är det min tur att ta mig fram smärtfritt?
/ T
