tessse

Här sitter jag och har myror i brallorna. Råkade skymta att det är schlager på Sivans ikväll. Det är när jag hör sånt som mina ben börja spritta och höfterna gunga. Jag vill dansa! Förmodar att jag är ensam om det och då förbannar jag att jag har dansen i blodet. Får man inte utlopp för det kan det ju lika gärna vá! Varför kunde jag inte ha nåt annat i blodet som passar sig att utföra alena? Typ rita. Det vore den perfekta hobbyn. Synd att jag hatar att.

Från det ena till det andra.
Skratta bäst som skratta sist- det fick jag minsann erfara idag!
På väg hem från ICA innan var det glashalt, och då menar jag verkligen glashalt (hur nu glas kan vara halt?) Ishalt var det, eller tvålhalt eller.. jag tror ni fattar. Där trippade jag i allt det hala och vips så försvann fötterna under mig och jag var i en millisekund i luften på väg att sätta mig på rumpan. Men i samma millisekund återfick jag balansen och kom undan fara med ett litet tjut. Pinsamt var det i alla fall och jag hoppades att ingen såg mig. Tjii fick jag. Asgarvet jag hörde bakom mig siade om annat. Jag vänder mig om och ser två inte alltför hemska människor av andra könet bakom mig. Det var alltså dom som satte på ett asgarv när dom såg och hörde mig påväg att ramla. NU blev det ju inte minde pinsamt. MEN! sekunden efter hör jag ett tjut och vänder mig om och gissa va jag såg? Exakt- en av killarna sitter på rumpan på samma ställe där jag höll på att sätta mig. Skadeglädjen jag upplevde där o finns det inga gränser för. Kunde inte annat än bränna av ett asgarv. Men dom skrattade tillbaka, så jag tror minsann vi fick nån slags connection. Nu lever jag lite längre. Tack killen som ramlade - hoppas du inte fick alltför ont. :)

/eke