tessse

Jag vet inte hur det är med er. Men förr, när jag var yngre, för si sådär 2 år sen, så var jag mobilberoende. Jag satt med mobilen i handen i tid och otid. Och att ha mobilen på ljudlöst vad det störrsta stressmomentet i mitt liv. Ovissheten om någon smsade eller ringde kunde få mig att må dåligt, på riktigt. Fast om jag tänker efter så var dte inte ofta jag missade ett sms ändå, för om jag hade mobilen på ljudlös hade jag den i handen för att i alla fall se om den blinkade till.
Satt vi på middag hos farmor kunde jag sitta med mobilen i fickan och var 5 minut kolla om det hänt något.. Som om det vore hela världen om jag skulle missa ett samtal?

Det jag vill komma till är att jag har slutat bry mig så värst mycket. Eller jag kan åtminstone lägga ifrån mig telefonen och missa några samtal utan att jag går under. Jag kan låta mobilen vara på ljudlös när jag sitter på föreläsning och jag behöver inte kolla den var 5:e minut ( och om jag gör det så är det för att föreläsningen är tråkigt och det inte finns någon annan underhållning än att pilla på mobilen).  Jag har lyckats bli av med ett av mina många beroenden. Positivt i de flesta fall. Enda negativa måste vara att jag blivit så omobilvänlig att jag ibland struntar i att svara på sms, om det är sådan frågor som inte är livsviktiga att få svar på precis på sekunden.. det kan uppfattast som lathet, och det är det också!

/ EKE