tessse

Nu ska jag tänka på refrängen för som ni vet så är det en ny dag imorgon. En spännande dag som jag inte kan spoila ännu men som jag antagligen kommer berätta mycket mer om på söndag!

Varför kör man alltid på säkra kort? Då låter man ju sig själv stå och stampa på samma punk ( smart där Therese). Om man någon gång tar steget utanför den där punkten så kanske man upptäcker något mycket bra? Något nytt? Plötsligt har man utvecklats lite mer åt nåt håll - bara genom ett enkelt omval.

Ett löjligt (men bra) exempel: Ljungby staden jag är uppvuxen och tillbringat mina första 20 år i, även utnämnd Sveriges tråkigaste stad en gång i tiden, är enligt många inkl mig själv precis så jäkliga tråkig att den förtjänar utnämningen. Här finns ingenting, ingen bra shopping, ingen riktigt bio, bara ett (ibland två) uteställen och inga fik (listan kan göras längre). MEN (!) så idag när jag och Nina skulle ner och luncha på stan på det enda? fiket som finns ( så är det givetvis inte, men det är ett, just det, säkert kort. Man vet vilka man träffar där, hur maten smakar, vad det kostar osv) så var det fullt. Aj aj aj, nu hade vi två val, antingen  kunde vi stått kvar inne på Roddys och väntat på ett bord eller så kunde vi släppa sargen och utforska vad denna tråkiga stad har för andra möjligheter? Efter att ha gått igenom ett par alternativ och kommit fram till att dom var dåliga upptäckte vi skylten "Matdesign" och tänkte att det kanske vore dags att testa (butiken är relativt ny men ändå så pass gammal att man borde ha hunnit gå dit tidigare) och tänka sig vilket lyckoval. Maten var god, inredningen var mysig och där var folk som man inte ens visste bodde i denna tråkiga stad.

Om man bara våga släppa sargen och testa någon nytt kanske Ljungby inte är så himla tråkig trots allt? Jag ska fortsätta utforska min uppväxtort det är ett som är säkert!

God morgon/middag..

Trots storslagna planer på att gå upp tidigt idag så sitter jag här kl halv tolv och har inte alls gjort alla de där sakerna jag skulle hinna innan lunch idag. Men tänka sig att jag bryr mig inte ett dugg, jag har ju faktiskt semester! Så istället för att stressa runt och fixa grejer sitter jag uppkrupen (låter ju jättekonstigt att säga så, är det rätt?) i min säng och lyssnar på Hello Saferide och på regnet utanför, känns ju inte så somrigt men det är mysigt!

Snart få jag dock slita mig från det ena myset till det andra. Ska träffa Nina i stan för lunch om en halvtimme.

Ja, jag vet att jag är ett år efter alla andra, men so what? Bättre sent än aldrig!

Idag har jag mina nya smycken från Style by Tyra på mig. Peace!

Jag har alltså tillbringat halva min sommar på ett ställe som heter Kinnagården som ligger på en udde lite drygt en mil utanför Varberg- närmaste bestämt i Espevik. Denna sommaren blev min 5e sommar där och fler blir det nog...

Jag har haft världens roligaste jobb som kolloledare. Jag och ca 10 stycken andra ledare har under dessa veckor gjort saker för att förgylla ca 70 barns sommar. Sol, bad, fotbollslirande (främst från de andra ledarna själv så bidrar jag inte till så mycket på fotbollsplanen), lekar i massor (där är jag desto mer aktiv, leka is the shit) dans, disko, filmkvällar, utflykter (bland annat till fästningen, ridning, båtturer och Liseberg)

Vi bor alla på gården under dessa veckor och vi blir alla som en liten familj där. Tur är väl det, för man saknar sin riktiga familj och sina vänner när man är hemifrån på det viset, så en liten(?) extra familj på 30 pers kan vara bra att ha.

Maten vi får är av världsklass och kockarna i köket göder oss verkligen!

Förresten Kinnagården har en profil på facebook så om ni vill kan ni ju alltid kolla in där.

Så fort jag klev innanför dörren till min lägenhet hoppade hjärtat några extra slag, jag älskar mitt hem. Även om jag har en klump på väggen som blinkar och stör (elmätaren) och även om alla mina möbler inte är dom möbler jag kommer ha med mig hela mitt liv så är det mitt. Mina saker i min lya!

Mitt hem lämnade jag för sommaren relativt städat så nu återstår det mest för mig att sätta igång o rensa papper för det orkade jag tydligen inte innan jag åkte till Varberg för jobb. Men nu ska det fixas, sen är jag nöjd.

Jag känner mig sådär härligt chick idag, pigg och glad. Vill liksom bara studsa fram. Jag undrar om det beror på min härligt morgonpromenix halv 8 i morse eller om det har att göra med min mastodont frukost som jag nyss klämt i mig eller om det rent av är av lycka för att jag ska till Växjö och hänga med saknade vänner där? I vilket fall som helst så är det härligt!

Pappa vann. Jag tänker aldrig mer springa med honom. Dessutom fuskade han. Han har ju övat i flera månader jag började idag efter ett par månaders paus. Ja ja, nu är jag igång det är väl en vinst bara det kanske... eller inte. "Det viktigaste är inte att vinna utan att delta" är bara skitsnack. Jag hatar att förlora. Det är bara nollor som gör det. Nu är det dags att träna så att jag vinner nästa gång, jag vägrar vara en nolla. Så det så.

Pappa vann. Jag tänker aldrig mer springa med honom. Dessutom fuskade han. Han har ju övat i flera månader jag började idag efter ett par månaders paus. Ja ja, nu är jag igång det är väl en vinst bara det kanske... eller inte. "Det viktigaste är inte att vinna utan att delta" är bara skitsnack. Jag hatar att förlora. Det är bara nollor som gör det. Nu är det dags att träna så att jag vinner nästa gång, jag vägrar vara en nolla. Så det så.

Hur som, nu är jag här och efter sex veckor i Varberg känns det ganska bra att komma hem till landet och vännerna. Även vännerna i Växjö kommer få sig ett besök inom de närmsta dagarna - jag saknar dom!

Nu blir det grillning med la familia sen när vi är mätta i magen ska jag och far snöra på oss löpaskorna och ge varandra var vi tål (är rädd att han tål mer och att jag kommer vara sur resten av kvällen, men det är ett senare problem).