tessse

Idag hade jag planerat att ta mig till gymmet. Det var trots allt en vecka sen sist. Lite dålig disciplin, mycket förkylning och sånt har satt stopp för mig, men idag skulle jag ta mig i kragen och gå dit. Jag hade lovat mig själv! Och ett löfte är ett löfte. Varför sitter jag här då kan man undra. Borde jag inte vara på gymmet nu då? Jo det kan man tycka. Men nu ska jag tala om att det har blivit ändrade planer - trots löften. Bara hör här: Igår på förmiddagen satt min näsa igång att blöda, en flod av blod. Sedan fortsatte dagen på samma vis, massor av näsblod blödde jag - sammanlagt säkert lika mycket som jag blir av med när jag ge blod på sjukan (lätt överdrift). När dagen var slut tänkte jag att det var väl bara en tillfällig bloddag och somnade gott. Men tji fick jag, efter denna förmiddags pluggande satte näsan igång igen  (tur att jag hade hunnit hem från skolan innan) så nu sitter jag här och vågar inte röra mig. Gymmet känns som en dålig idé helt enkelt.

Sen kan man ju fråga sig om det är på det viset att jag så ogärna vill gå till gymmet att min kropp släpper lös blodet för att slippa?! Hjärna och kropp i ett slags hemligt samarbete?

Varför öppnar jag upp mig om mina blodhistorier här då? Jo för att jag läste någonstans att det tråkigaste man kan läsa om är "det här gjorde jag idag.. det här åt jag till frukost.. osv". Så då tänkte jag att en blodhistoria är inte ofta jag delar med mig av. Därför!