Tack!
Nu kommer sista inlägget om min examen, sen ska jag återgå till att skriva om nutiden! Här är tingen jag fick för att jag kämpat mig igenom 3,5 år på universitetet
En portfölj, en pälsjacka, ett par skinnvantar, två armband, en ring och en jättefin bok med minnen!
Ringen fick jag av familjen och var verkligen jättefin! Det silver/svarta armbandet fick jag av min vän Anna och det andra av Frida.
Av Veronica fick jag denna bok full med minnen från vår tid här på Campus.
Sist men inte minst fick jag pengar till en resa. Jag är redan i full gång med att leta flyg! :)
Jag fick verkligen de finaste presenter och är så tacksam för dom! Tack alla som va med och firade min examen!
Examensmiddagen x4
David, Stina, Sara och Emelie
Caroline och Jag
Erik, jag, Emelie och Sara
Kompanjon och jag.
Vi firade examen med en middag på Slottstallarna den 7 jan. Det var lätt en av de bästa kvällarna på Campus. Vi startade med förfördrink hos mig vid 16 tiden och gick sen vidare till Stallet för fördrink och mingel. Senare bjöds vi till bords och fick avnjuta en smaskens måltid och en mumsig efterrätt. Vi fick även lyssna till en skönsjungande trubadur och till 4 talare som hyllade oss och vårt val av yrke. Framåt 21 gick vi på mellanfest (vi fattiga studenter har inte råd att stanna kvar på stället och köpa öl där så vi få ta det billigare alternativet och gå hem och fylla på innan utgången stundar) och senare traskade vi lite rundare om fötterna tillbaka till Stallarna och sen dansade vi hela natten lång. Stämningen var uppsluppen och alla var i sitt esse denna fredag som kommer sitta i mitt minne många år framöver!
Är det förresten någon av mina vänner som har bilder från denna kvällen eller från examensceremonin kan ni väl maila dom till mig? :)
20 jan 2010
För exakt ett år sen var jag nyss hemkommen från bio. Snabba Cash hade jag visst sett. Jag blev kär i Joel Kinnaman och var sur för att Troja förlorat mot Lakers. Vissa saker förändras, andra inte. Jag är lite mindre kär i Kinnaman nu, men jag är fortfarande sur över alla Trojas förluster (dom värsta förlusterna är mot Lakers såklart)
Det är kul att kolla gamla inlägg och se vad man hade för sig för förr i tiden. Ett år tycks ju inte vara så länge, men oj va saker som har hänt! Tänker såklart inte gå igenom alla här, det finns ju i arkivet här i bloggen för er som är intresserade, men det är kul att kunna konstatera att man faktiskt gör saker ibland som man tydligen tycker är roliga nog att dela med sig av här!
Tur att man blir snyggare med åren. Så här såg jag ut en dag i biblan!
?!?
Men hallå!!! Här har jag gått och tagit en så kallas bloggpaus endast för att jag ville höra tjatet om att jag måste skriva igen för att jag är sååå rolig, bäst och allt sånt där. Sen tjatar några och jag skriver ett par rader men därefter hör jag inte ett knyst... Jag vill ha kommentarer som lyder "åh, du är tillbaka" eller "äntligen har mitt liv fått en mening igen". Så nu väntar jag mig lite kommentarer till nästa gång jag loggar in. Tack och hej!
Till Caroline!
Jag och fina Caroline
Caroline och jag träffades första gången för cirka 3,5 år sen. Första dagen på lärarutbildningen. Tackvare våra efternamn Eklund och Carlsson hamnade vi i samma basgrupp och vi har följts åt sedan dess, med undantag för det året vi läste inriktning. Och tur är väl det. Jag vet inte om jag hade tagit mig igenom utbildningen utan henne! Vi har haft så himla roligt. Det har varit fester, plugg i biblan med tillhörande kaffe och chokladboll och en promenad på eftermiddagen för att kompensera choklabollen, det har varit tentaångest, skratt och mycket mys! En resa till Spanien, för att hälsa på Emma, har vi som minne! Massa shoppingturer där vi hjälpts åt att övertyga varandra att vi nog visst har råd med den tröjan, väskan, sminket eller något annat väääldig behövligt för stunden. Vi har haft frukostdejter de dagar vi insett att vi inte kommer hinna ses på eftermiddagen och mycket mycket mer! Bästa av allt är att vi har stöttat varandra genom utbildningen och nu är vi klara lärare. Jag är så himla stolt över dig Carro och du är så himla värd jobbet i Stockholm! Jag insåg plötsligt att om mina kommande barn ska få världens bästa lärare så måste jag flytta till Stockholm :)
Tack min fina vän för dessa åren, nu hoppas jag att det blir många mer framöver fast då är vi kollegor istället för klasskompisar :)
Verkligheten...
Regelbundet bloggande? Jo men visst, en gång i månaden få väl ändå ses som regelbundet? Varit mycket på sistone så jag har inte riktigt prioriterat att skriva här. Men jag ska göra ett nytt försök nu.
Examen. Check! I fredags hade vi en mycket lyckad examensceremoni. Jag hade lust att ställa mig på scenen och skrika "för vi har tagit examen, fy fan va vi är bra" men jag avstod. Tänkte att det kanske inte är särskilt läraraktigt. Nej istället tog jag i hand, fick en blomma och log. Lite mer vuxet. Ja så nu är jag fröken. Fröken Eklund. Det är lite vemodigt faktiskt. 3,5 år gick så fort. Nu har flera kompisar flyttat från Campusbubblan och gett sig ut i verkligheten. Själv har jag valt att skjuta på min verklighet lite. Vill få behörighet i musik så jag läser till det denna terminen sen tänker jag också ge mig ut.
Usch va jobbigt det är att uppdatera när det hänt så himla mycket. Jag tar nog lite i taget. Det får räcka för idag. Imorgon eller snart i alla fall kanske jag kan slänga upp lite bilder på mina fina examenspresenter. Det kanske även dyker upp lite bilder från de sista festerna - examensmiddagen, Viktors sista kväll och utgången på självaste examensdagen till exempel!
Räven överraskar grisen
Å julen vara än till påska. Men det var inte sant för däremellan kommer fastan (tack och lov). Nog för att det varit en av de bättre jular i min livshistoria men så jäkla kul är det faktiskt inte. Man blir tjock, bortskämd och väldigt bekväm med att ha sina när o kära så tillgängligt. Tjock av godis ( jag gillar inte julmat så den behöver jag inte vara rädd att jag gå upp av) man blir bortskämd med en massa paket och inser att man är verkligen inte äldre än dom 24 år man levt (snarare känner jag mig som 10 år där jag sitter och öppna paket efter paket medans de vuxna bara öppna några få var) och man blir bekväm med att ha vännerna så nära och att kunna ta en fika på stans "enda" café lite spontant är underbart, men man inser samtidigt att det inte är lönt att vänja sig för om några dagar splittras vi igen och troligtvis är vi inte samlade förrän om ett år igen. Men det var rolit så länge det varade nu gäller det att komma tillbaka till vardagen så fort som möjligt igen. Börja träna, spara pengar till nästa jul så att alla familjemedlemmar få öpnna lika många paket var och börja planera in resor till världens alla hörn för att kunna hälsa på vännerna.
Jag har redan tre resor planerade i mitt huvud, sen hur vida som blir av eller inte återstå att se. Jag vill till P och Emelisa i USA, till Nina i Bad gastein och till Icka på Gran Canaria. Sen behöver jag åka till Gävle till Nina också för att underhålla vårt förhållande, distans är krävande :P Men först en sista resa detta året till Oslo. Mitt älskade Oslo.
nog babblat.
Jag har redan tre resor planerade i mitt huvud, sen hur vida som blir av eller inte återstå att se. Jag vill till P och Emelisa i USA, till Nina i Bad gastein och till Icka på Gran Canaria. Sen behöver jag åka till Gävle till Nina också för att underhålla vårt förhållande, distans är krävande :P Men först en sista resa detta året till Oslo. Mitt älskade Oslo.
nog babblat.
Min dag.
Trött. Fnittrig. Hungrig. Trött. Hungrig. Kaffesugen. Godissugen. Illamående. Törstig. Idétorr. Tramsig. Generad. Täppt. Klantig. Trött. Instabil. Skrattig. Slö. Sömnig. Övertrött. Flamsig. Trött.
Tänkte skrivit till korvstoppad. Men insåg i sista sekund att det kunde skett en grov missuppfattning! Jag har alltså varit på informationsmöte och det var mycket information på en gång - alltså korvstoppning i hjärnan. Det var inte jag utan informatören som sa det först. Bäst att reda ut saker och ting innan folk sätter igång och tolka fritt.
Rättning
Men oj. Jag måste varit trött igår när jag skrev mitt sista inlägg. Fick en fin rättning av Viktor, såklart menade jag 2010 och inte 2011. Jag ligger visst lite före. Sorry!
2010 eller 2011 det är väl bara en detalj. Precis som mina ringar, små detaljer!
Snart möte, sen fortsatt skrivande. Det går bra nu!
Måndag. 13. Lucia. Kväll.
Måndagen den 13 dec 2011, lucia och allt, visade sig vara en väldig bra dag från början till slut! Nå väl, den är slut för mig även om det officiellt är 1 timma och 22 minuter kvar av dagen!
Kompanjon och jag på festligt humör. Det var längesen sist, men nu är vi muntra igen, äntligen!
Måndag. 13. Lucia.
Dagen började ypperligt. Inget svar från våra kära (?) informanter, så då såg jag min chans att hitta på nåt kul. Jag åkte bil på hala vägar med Caroline. Till gamla VFU-skolans luciatåg. Det var roligt. Alltid kul att se/höra små barn (om man nu räknas till ett litet barn när man är 12 påväg att fylla 13?) sjunga. Dock blev jag lite avundsjuk x2. Dels ville jag också stå där och sjunga luciasånger och dels skulle jag vilja vara den som satt vid pianot och vara den som styrt upp hela luciagrejen. Men i min ålder få jag nog inse att det först nämnda är över.
Nu fortsatt klick på mailen. Tjingtjong!
Panic room
Vi har gjort allt, precis allt som står i vår makt för att vi ska komma igång med ex-arbetet igen. Mailat, ringt och mailat igen. För varje gång har vi låtit lite mer desperata, lite mer arga och lite mer stressade. Tror ni att det fungerar? Nope. Vi är nu inne på vecka 3 av att sitta på röven och klicka in på mailen. Helt maniska. Om två veckor är det julafton och innan dess vill/hoppas/ska vi vara färdiga. Men 20 sidor skriver inte sig själva över en natt, tyvärr.
Kanske kan detta fyrklöver som var i min chokladkalender i morse betyda lite tur?
Jag ska tala om att vi (kanske mest jag) till och med ätit mig mätt på pepparkakor under denna period. Jag tänkte att om jag lyckas dela dom på tre så får jag ju önska mig nåt. Jag tror ni kan gissa vad jag önskat mig?
En vecka tre lack
Jag började veckan med grinchen-gröna naglar
Jag och Lovisa vad på stan och jag hade lovat mig själv att inte köpa något onödigt. Jag dog lite när jag insåg att jag inte skulle få köpa dessa överfina lack men kom till liv igen när det plötsligt slog mig att jag hade 25% på Kicks. Då måste man passa på!! Och vips så gick jag glad med en påse i handen och så var den dagen räddad!
Testade genast det guldiga. Det satte minsann guldkant på tillvaron!
Efter två dagar med guld kände jag för att testa de två andra lacken jag köpte. Först ett mörkgrönt och över ett grönglittrigt. Tycker det blev himla tjusigt!
HUR LÅNG TID KAN DET TA?
Ser ni ilskan jag bär på?
Jag har också ett liv, men just nu rättas det efter tre andra personer. Jag ska aldrig mer rätta mig efter någon, det är för frustrerande!
/#%((/¤&)(/#("#=)%#(/=)¤(½!!
Har allt rasat samman?
En vän till mig har det väldigt tufft nu och tycker att hela jorden har rasat samman. Men jag väljer att tro att den bara är lite på sne. Snart är den upprättad igen och allt är tillbaka till det normala. Till dess så finns jag här för att hålla det som kan på plats så att inte det också glider på sniskan, för andra saker tycks ha en tendens att glida med när en sak åker fel. Men jag o alla andra vänner gör så gott vi kan för att hjälpa till och hålla röran lite mindre!
(bild från google)
Snart är jorden på plats igen!
Tänk om...
Något som skulle kunna muntra upp i dessa dystra väntans tider är en liten tävling. Neej jag tänker inte ställa till med tävling, men jag tänker tävla.
CarolinesMode har just nu en tävling där man kan vinna två biljetter till Elle-galan eller en goodiebag. Tänk vilken examenspresent det hade varit! Jag sitter (på samma plats som innan såklart) och drömmer mig bort - till våren, Elle-gala och frihet! Haha, hej jag heter Therese och är den mest bittra människan i Kronobergs län.
tick tack tick tack....
Jag sitter med datorn i knät på samma plats som hela förra veckan, helgen och igår. Detta är helt sjukt. Jag har ju i alla fall konstaterat att jag hellre går in i väggen av för mycket jobb än att vara arbetslös.
För er som inte hänger med så pratar jag om examensarbetet som vi skriver. Eller snarare vill skriva men inte kan. Vi sitter bara och väntar och väntar och åter väntar. Det längsta, tråkigaste och mest ångestfyllda väntan i hela mitt 24-åriga liv. Snälla, rara informanter kan ni inte svara på våra frågor nu så att vi kan komma vidare?! Det kommer inte bli nåt julfirande eller nyår heller för den delen om vi inte få svar snart. Nog för att jag alltid sökt undanflykter för att slippa fira jul ( det är en helt annan historia) så vill jag inte skriva i mellandagarna - det ska verkligen inte behövas!
Åh jag dör lite för varje minut som går. Sitter och klicka in på mailen var femte minut, om inte oftare.
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah.
Lina&Jag
Fick denna fina bild mailad till mig här om dagen och kan inte annat än att sakna Linis som befinner sig i Oslo.
Dock är det snart jul och då ses vi och efter julen kommer påska. Men innan påsk ska vi fira nyår i grannlandet och det kommer bli fantastiskt!
slickepott och gullebrand..
Ännu en dag till sängs. Det var nog en dålig idé att gå ut igår, särskilt när jag varit krasslig i veckan. Inte det mest kloka beslut jag tagit i mitt 24 åriga liv helt enkelt. Nåja, jag antar att jag är på benen imorgon och då ska jag ta igen allt jag missat idag, va det nu kan vara?
Suttit och läst aftonbladet en stund nu ikväll och hittade en artikel som jag inte visste om jag skulle gråta eller skratta åt. Men efter att ha konstaterat att mitt pekfinger är längre än mitt ringfinger kan jag skratta. Detta innebär tydligen en del positiva saker. Till exempel har jag större chans att bli rik och gammal (kanske hänger ihop med att om jag bli gammal har jag längre tid på mig att spara ihop pengar?). Dock fanns det också en del negativa saker med att ha ett längre pekfinger, nämligen att jag har större chans att drabbas av bröstcancer och jag har större benägenhet att få eksem, allergier och feber ( stämmer ju fint den här sjuka veckan i alla fall)
Dock tycker jag lite synd om er med längre ringfinger för ni kommer förmodligen bli kriminella och ha ett jäkla humör. Dessutom kommer ni bli mördade eller hamna i fängelse. Sorry livet är hårt och alla kan ju inte födas med längre pekfingrar...
Tack aftonbladet för denna upplysning!
Bloody Wednesday
Idag hade jag planerat att ta mig till gymmet. Det var trots allt en vecka sen sist. Lite dålig disciplin, mycket förkylning och sånt har satt stopp för mig, men idag skulle jag ta mig i kragen och gå dit. Jag hade lovat mig själv! Och ett löfte är ett löfte. Varför sitter jag här då kan man undra. Borde jag inte vara på gymmet nu då? Jo det kan man tycka. Men nu ska jag tala om att det har blivit ändrade planer - trots löften. Bara hör här: Igår på förmiddagen satt min näsa igång att blöda, en flod av blod. Sedan fortsatte dagen på samma vis, massor av näsblod blödde jag - sammanlagt säkert lika mycket som jag blir av med när jag ge blod på sjukan (lätt överdrift). När dagen var slut tänkte jag att det var väl bara en tillfällig bloddag och somnade gott. Men tji fick jag, efter denna förmiddags pluggande satte näsan igång igen (tur att jag hade hunnit hem från skolan innan) så nu sitter jag här och vågar inte röra mig. Gymmet känns som en dålig idé helt enkelt.
Sen kan man ju fråga sig om det är på det viset att jag så ogärna vill gå till gymmet att min kropp släpper lös blodet för att slippa?! Hjärna och kropp i ett slags hemligt samarbete?
Jag är av förståeliga själ (obekvämt och inte särskilt snyggt) inte helt nöjd med att ha en stor tuss uppstucken i näsan dagarna i ända.
Varför öppnar jag upp mig om mina blodhistorier här då? Jo för att jag läste någonstans att det tråkigaste man kan läsa om är "det här gjorde jag idag.. det här åt jag till frukost.. osv". Så då tänkte jag att en blodhistoria är inte ofta jag delar med mig av. Därför!
